8 månader och tre dagar tog det innan det till sist blev färdigt!! Helt underbart. Nu är vi även en familj på pappret. Detta trodde vi aldrig för ett år sedan. Precis innan vi fick besked om att vi skulle få vår prins, ringde vi adoptinscentrum. Ja ett år innan vi skulle få skicka vår ansökan och sen yttligare två år i landet. Ca 300000 i lån och en lång vistelse i utlandet. Allt såg helt nattsvart ut. Så hände detta. Det tog lång tid innan jag vågade tro att det verkligen skulle bli så här bra. Detta händer ju inte! Det är sånt som händer andra men inte oss. Men det hände oss! Nu har vi döpt honm och en sån sak som att familjen har samma efternamn nu känns magiskt. Vi är faktiskt en familj! Snart är det dags för julen. Första julen som familj. Det har alltid varit lite extra jobbigt runt jul. Man blir extra påmind när "alla" myser med sina barn och man vill inget hellre än att göra detsamma. Men i år är det alltså vår tur äntligen!!
Jag är dålig på att uppdatera bloggen. Men jag ser alla kommentarer genom mailen och svarar gärna på frågor.
Kramar
Åh, vad härligt! Grattis! Det är lite mardrömmigt det där, att det kan gå åt skogen. Jag var väldigt lättad när vår adoption äntligen gick igenom!
SvaraRaderaTack snälla! Ja det var verkligen en jobbig period. Men värd varje minut. Men det var verkligen en lättnad när det väl blev klart! Hur lång tid tog er adoption att få färdig?
RaderaTack för att du skrivit denna blogg. Är i liknande situation som er, har ett medgivande från kommunen men väntetiderna för internationell adoption är extremt långa, dessutom är jag äldre än du. Nu funderar vi mycket på att gå vidare med samma process som ni gått igenom och du inger ett stort hopp här!
SvaraRaderaHej Vic. Jag kan inte annat än att rekomendera detta. Vi trodde aldrig att det skulle gå. Vi fick så många svar från olika kommuner som meddelade att det inte existerar eller åtminstonde att det var extremt ovanligt. Men det är vi ett bevis på att det gör och att det inte alls är så ovanligt. Det som har varit det absolut värsta med den här resan är såklart att hela tiden ha rädslan hängande över sig att vi skulle bli av med honom. För oss var han ju vår från första stund, och att då veta att någon annan när som helst kunde ta honom ifrån oss har varit en mardröm. MEN vi har njutit av varje dag. Att som barnlös få chansen att få vara med från barnets första stund i livet är helt fantastiskt. Att dessutom barnet får börja sitt liv med sina tilltänkta föräldrar, det kan väl knappast vara bättre. Har ni några frågor så svarar jag gärna så gott jag kan. Men jag tycker inte ni ska tveka. Man kan inte mer än försöka. Tack för att du har läst min blogg. Kram
RaderaGrattis, underbart! <3 <3 <3
SvaraRaderaTack Isabella!
RaderaJa det är verkligen underbart.
Har funderingar på adoption eftersom jag inte själv får föda barn. Jag tror att jag skulle vilja adoptera ett svenskt barn, det viktigaste är för mig att få ett så nära nyfött som möjligt.
SvaraRaderaVad för komplikationer hade ni, om ni hade några och vad säger lagen om de som inte får?
Mvh Ingela Cronholm
www.ingelacronholm.blogspot.com
Hej Ingela.
RaderaVi har inte direkt haft några komplikationer. Det är mer en känslomässig berg och dalbana. Man lever med vissheten att man kan bli av med sitt barn varje dag tills det är klart. Det är en lång process innan det är klart. Jag vet inte hur mycket du vet om processen, men jag kan skriva lite kortfattat. Man börjar med att kontakta socialen i sin hemkommun, dom skickar en på kurs om adoption, denna kursen tyckte både jag och min man var ganska tung.Sen får man gå igenom en utredning som görs av socialen och även en läkarundersökning. Sen när allt är klart och man är godkänd, så får man själv skicka ut brev där man presenterar sig och sitt intresse för att adoptera. I Sverige finns det ingen adoptionsbyrå som det gör när man adopterar ett barn från ett annat land. Jag vet inte om det finns någon lag som säger vilka som får och inte får adoptera i Sverige. I utlandet däremot blir det tuffare och tuffare att få adoptera om man har någon sjukdom. I Sverige tror jag att socialen i barnets hemkommun bestämmer vilka som är mest lämpade för just det barnet dom har. Vi ville också ha ett så nära nyfött barn som möjligt. Och det har man faktiskt bäst chans att få i Sverige. Många barn som kommer från andra länder har redan passerat året när dom kommer. Medans i Sverige är det vanligare att man får ta emot barnet direkt. Jag vet att en del kommuner placerar barnet i fosterhem tills adoptionsprocessen är helt klar. Just för att det kan bli ändringar på vägen. Själv tycker jag det är helt galet. Det är väl ändå vi som vuxna som ska ta den smällen. Inte ett litet barn som genom detta får byta hem efter några månader. Jag hoppas verkligen att det ska gå bra för dig och att du får ditt barn så snart som möjligt! Fråga gärna mer. Jag svarar så gott jag kan.Kram
Hej igen! Det finns en grupp på fb för oss som adopterat nationellt, om det är intressant för dig får du gärna mejla hur jag hittar dig till donkeyduo[snabel-a]gmail.com så kan jag lägga till dig.
SvaraRadera